Sweden Rock!

Det var en underbar vecka! Började alldeles toppen, blev lite knagglig i mitten men slutade helt okej! Ska väl gå igenom lite smått vad som hände, men inte så detaljerat, det finns inte plats och tid för.

Började bra med en ganska enkel resa, vi fick upp tälten hyfsat fort, hämtade biljetterna och drack öl. Blev inbjudna till grannarna, var lite sociala, drack lit mer öl och spelade lite fotboll och snackade. Tältet var kallt, men första natten spenderades inte ensam. Vilket den kanske borde ha gjorts, dagen efter visste hela campet vad som hade hänt. Tack så mycket mannen med hatten! Men ja, trevligt hade jag iaf, jag fick uppleva något mycket mycket trevligt den natten, en upplevelse som var något av det skönaste i mitt liv.

Tältet var kallt, men det var inget jg märkte av speciellt mycket. En bil var väldigt välbesökt. Trevligt sällskap, trevlig värme, trevliga aktiviteter. Jag måste bara bli bättre på det här med att prata och kommunicera. Mycket av det negativa den veckan hängde antagligen på att jag är värdelös på det. Jag läser inte av signaler vid rätt tillfälle. Jag tänker inte. Jag gör bort mig inför fel persner. The slampa is back. Så kan man väl säga. Jag vill inte det, men det finns risk att jag har fått den stämpeln. Igen. mer välförtjänt än tidigare.

Och jag blir inte klok på det här med känslor. Ena stunden är det jättebra. Nästa stund totalt iskallt. Sen är det festival, det görs klart att känslor inte ska blandas in. Sen får man uppfattningen om att det kanske finns känslor. Små sms om tankar och minnen. Trots att jag gjort bort mig totalt.

Men som jag sagt tidigare: jag tror inte på något som sägs om känslor i onyktert tillstånd. Visst, det kanske är då dom kommer fram som bäst, men då ska man kunna prata om det i nyktert tillstånd också. Det har inte gjorts än. Kanske mest för att jag är värdelös på att prata. Jag vet inte. Nästa vecka nån gång ska det iaf antagligen pratas. Jag är livrädd. Vad ska jag säga? Vad känner jag? Vågar jag veta vad jag känner? Vad han känner? Kan något vara rätt, när det egentlien borde vara helt fel?

Jag ska sluta analysera sönder allt, det får gå som det går. Antingen är jag värdelös på att prata, eller så blir det nåt bra av det hela. Det kan det ju bli ändå även om jag är värdelös på att prata. Jag måste bara fundera ut vad jag känner. Och vad jag tycker om att han kanske känner vad jag misstänker att han känner.