måndag 20 juli 2009

Sonisphere

Vad ska man säga? Finns egentligen inget som kan beskriva det. Fantastiskt, underbart, magiskt? Ord räcker inte till!

Lång resa dit, jobbigt att bussen skulle gå så tidigt. Väl där mötte man upp Jenna, det dracks öl och Gin & Tonic på en gräsmatta utanför området. Slog oss ihop med några andra trevliga killar och drack lite mer öl.

Det var en trevlig dag, även om vi inte direkt såg några band. Låg mest på en gräsmatta och hade det trevligt, promenerade runt lite och fördrev tiden.

Till slut var det ändå dags för Metallica! Det måste nästan ha vart det bästa jag någonsin sett. Eller, Sabaton är ju Sabaton, grymma på scen, men ett världsband som Metallica? Trodde aldrig jag skulle få uppleva en sån känsla!

Tyvärr var det ju lite saker som sänkte allt det underbara. Jag vet inte om du läser det här, nån gång för länge sen nämnde du att du hade läst nåt här, men jag vet inte hur det är nuförtiden. Jag har svårt för att prata om saker, det är enklare att skriva.

Ta inget på fel sätt, när vi smög iväg till busken hade jag verkligen skitkul, det var trevligt och det var något jag faktiskt ville göra. Men efteråt. Jag tänker för mycket, det vet jag, men efteråt kände jag mig så jävla billig! Vilket jag inte borde ha gjort, eftersom det faktiskt var jag som tog initiativ, jag som gjorde saker. Men ändå, efteråt komm minnen jag inte hade räknat med tillbaka.

Det var därför jag var tvungen att ta små promenader ibland, det var därför jag inte var riktigt kontaktbar, det var därför jag inte sa så mycket. Det var därför jag inte riktigt kunde njuta av allt det fantastiska som skedde på scenen. Men som sagt, inget berodde på honom, det var jag som ville, det var jag som gjorde, det var mina tankar och minnen som gick för långt och ställde till det för mig.

Men ändå. Nothing else matters, så bra att det troligtvis inte fanns ett enda torrt öga i hela publiken, tätt följd av Enter sandman och ett sånt jävla ös! Det går liksom inte att beskriva. Det var så otroligt bra! Nåt jag måste få se och uppleva igen. Utan påverkan av andra känslor.

Trots allt kan det här ha vart en av dom bästa dagarna i mitt liv!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar