"Du blir väl inte med barn?". Det är en fråga jag har fått ganska många gånger nu. Från samma person. Varje gång svarar jag samma sak. Är oron så stor att jag plötsligt skulle bli det?

Nog för att jag är ung och dum, men riktigt så korkad är jag faktiskt inte. Det är i princip omöjligt för mig att bli gravid. Jag går på p-piller, vilket dom flesta vet. Jag har gjort det i ungefär 3 år nu. Jag har inte blivit gravid tidigare dom här 3 åren. Första två åren kan det hända att jag slarvade en hel del. Det senaste har jag varit väldigt noga med att inte missa nåt. Blev jag inte med barn under dom perioderna jag slarvade är risken att jag ska bli det ännu mindre nu. Och var jag det minsta osäker på att det skulle funka skulle jag inte ha oskyddat sex.

Då var det utrett! Det var nog egentligen inte meningen att det skulle bli som det blev. Men det var skönt! På nåt sätt var det ännu bättre nu än när det fanns känslor med i bilden. Det var skönt att bara resa sig upp och kunna gå när det var klart. Inget speciellt mys efteråt, inga förvirrade känslor och frågor. Bara tillfredsställelse. Bra sex. Sen var det inget mer. Man kunde bara åka hem.

Eller till Åby, som jag gjorde. Hälsade på Beauty och Kingen. Sen hem till Camilla en sväng, hämta film. Nu ikväll har vi sett både Jonas Gardell - Väckelsemötet, och V för Vendetta. Båda var riktigt bra!

Sova tidigt ikväll. Hagakliniken imorgon kväll. 19:45. Plågan. Smärta. Som om det inte vore nog att min cykel försökte mörda mig i onsdags.