Andra dagen på jobbet, och jag är beredd att ge upp. Jag avskyr det verkligen, vantrivs och mår både fysiskt och psykiskt dåligt. Varenda led i kroppen svullnar upp, jag lämnas utanför, blir bortglömd och alldeles ensam mitt bland alla människor. Jag klarar inte av det här, jag gör verkligen inte det. Men det är väl bara att bita ihop, för som alla säger så har jag egentligen inte förtjänat att vara där, och jag är skyldig Mike att göra mer än mitt bästa för att klara av det. Jag vill verkligen inte, och ingen tycks förstå hur mycket jag verkligen avskyr det, trots att jag försökt förklara. Imorgon åker jag antagligen hem till Pierre, om jag är ledig på lördag. Eller hem till nån annan. Jag vet inte, jag vet bara att jag behöver komma bort från all skit, slappna av och koppla bort allt ett tag. För det här funkar inte, jag kommer gå under.