Idag har det vart Åby, igen. Förvånade? :P

Men jag trivs faktiskt bra där. Det var länge sen jag kände mig så lycklig av att komma till stallet, även om jag egentligen inte gör så mycket. På nåt sätt känns det som om man har hittat tillbaka till nåt meningsfullt, som om man har hittat något som har saknats under lång tid.

Visst, jag har haft perioder i stallet och så innan också och trivts jättebra, men det här är annorlunda på nåt sätt. Det känns ungefär som med Asta, där var det också nästan bara fullständig lycka!

Och vad som är ännu bättre: På nåt sätt känns det som om hästarna och Åby har ersatt viljan att ha sex. Visst, det finns fortfarande dagar då jag längtar som fan efter det, men jag känner mig mer och mer säker på att jag inte kommer gå tillbaka och upprepa saker som jag inte borde göra. Det förstörde nästan vänskapen med Fanny, men det håller på att ordna upp sig. Vad som värre är att jag nästan gjorde om det igen, efter varningarna om vad som höll på att hända.

Nu är livsglädjen på väg tillbaka, jag trivs bra och är lycklig på Åby igen, och jag känner inget behov av att ställa till det för mig längre!

Tack alla, ni betyder så mycket att det inte går att beskriva.