Jag har sökt ett jobb nu igen. På Scandic i Mölndal. Ett jobb jag antagligen aldrig kommer få, eftersom receptionschefen typ verkade hata mig när jag hade praktik där. Men det var väl kanske för att jag inte fjäskade för henne som hon ville. Lisa har också sökt det. Hon har redan blivit kallad till intervju. Känns förjävligt om hon skulle få det. Inget ont om henne, hon är jättegullig, men det här är ju liksom min hemmaplan! Hon är ju från Kiruna... Sök jobb där istället! Och så ringde jag Mike och frågade om jag kunde ha honom som referens. En kort stund efter det ringer mormor och säger att han verkar stressad över att jag söker andra jobb. Men det borde han ju fatta att jag gör, eftersom jag bara är garanterad jobb i 6 veckor. Om han kunde säga helt säkert att jag kan bli erbjuden en fast anställning kanske läget hade vart annorlunda. Eller kanske inte, egentligen vill jag inte jobba där. Eller vill jag det? Vissa dagar är bättre än andra.