Idag är det dags att ta tag i allt. Har vart på Åby en stund på morgonen, Lucia är väldigt stöttande och verkar förstå på nåt sätt, men eftersom det är svårt att förklara exakt vad det är som har hänt så babblar hon lätt på om saker som inte riktigt kommer funka så som hon hoppas på. Men hon är fantastisk ändå, hon vet ungefär vad som har hänt och verkar tycka att det är förjävligt, vilket det också är.

Jag ska alldeles strax in i duschen och åka till arbetsförmedlingen, se om dom kan göra nåt för att hjälpa mig. Vilket jag tvivlar på, när har dom nånsin gjort ett skit som är bra? Hur som helst så hoppas jag verkligen att dom kan få in mig i ungdomsgarantin NU! Jag fick vänta över tre månader sist utan att ens bli kallad, sen fick jag jobb. Innebär det att mina tre månader ska börja om bara för att jag fick en tidsbegränsad anställning som varade i knappt tre veckor? I så fall vågar man ju aldrig ta några jobb för kortare tid, det kommer ju bara innebära ännu fler månader utan pengar i så fall, och det har man ju inte råd att riskera. Inte om man funderar på att flytta, vilket jag faktiskt på allvar började göra, även om det egentligen är för tidigt.

Jag är fortfarande glad över Chorizo och Pierre. Han var helt fantastisk igår när jag fick höra vad som hade hänt. Och Chorizo, vad ska man säga? Han är ju "bara" en katt, men han fattade på nåt sätt. Katter är fantastiska djur, dom kan verkligen läsa av stämningar. Han kände att det var nåt som inte stämde, och han var helt fantastisk och gosig och härlig. Och så busig såklart, men det hör till! Lite fler riv- och bitmärken till samlingen. Men det gör ju inte ont, så för mig är det skitsamma.

Idag ska jag leta fram min stekpanna som jag egentligen skulle ha när jag flyttar hemifrån. Men den behövs tidigare, Pierer har ingen och imorgon är det jag som lagar mat till honom, eftersom han fyller år. Har väl lite andra idéer om vad man ska göra också, men får se hur det blir med det. Igår sov vi faktiskt bara, inget snusk alls. Första gången på väldigt väldigt länge jag har klarat av nåt sånt. Men jag var inte alls på humör, och han accepterade det.

Det blev väldigt mycket text just nu känner jag, men väldigt mycket har hänt. Vet inte riktigt vad jag ska göra nu, jag hoppas bara att inte allt går åt helvete. Men så mycket mer borde väl inte kunna hända nu?