Söka jobb. Igen. När man har tagit ett steg framåt så känns det som om man tar ett jävla kliv bakåt igen. Jag vet inte vad jag ska göra.

Jag vill inte. Jag kan inte. Jag orkar inte. Jag är beredd att ge upp igen. Det har jag nog nästan gjort. Vad jag trodde för länge sen skulle vara bra för mig kan nu bli mitt fall, det som raserar och förstör den lycka och trygghet jag börjar bygga upp. Det är inte så här det ska vara.

Och förlåt. Det kan hända att jag har gjort nåt jävligt korkat. Det kan hända att jag inte har gjort det. Jag vet faktiskt inte. Jag blev själv chockad över att upptäcka det. Blackout? Jag vet inte. Jag vet bara att jag inte vill längre. Jag vill inte ställa till det för mig själv hela tiden. Det funkar inte.