Har pratat med tandläkaren idag. Dom kommer skicka remiss som dom ville. Sen återstår bara att se vad nästa läkarjävel säger. Jag vill inte alls. Eller jo, egentligen. Men jag vågar inte. Jag vet hur jävligt det har vart. Och jag vet hur löjlig jag är. Men så är det att vara livrädd så fort man ska till läkare, tandläkare, göra nån undersökning... Ja, ni fattar.

För övrigt fick jag världens chock idag! Birgitta ringde (Lars mamma). Först blev jag livrädd och trodde jag skulle bli av med Sofia, men nu visar det sig istället att dom har en tjej till som behöver kontaktperson, och hon tror att jag passar perfekt för det! Jag har gått med på ett möte iaf. en tjej med "en släng av asperger och autism". En släng av. Vilket jävla uttryck. Men det ska bli intressant. Och roligt. Personlig utveckling och lite extra pengar är aldrig fel.

Tyvärr innebär det att jag kommer få mindre tid över till vad jag gillar att göra. Vilket visserligen inte är så mycket just nu, så det gör inte så mycket. Så länge jag inte har nåt jobb så kan jag ju lika gärna göra lite nytta. För det fick jag bevis på igår att jag gör, när Sofias mamma ringde. Jag visste faktiskt inte att jag gjorde så stor skillnad. Det värmde. Jag betyder nåt för nån. Jag ska börja anstränga mig ännu mer i fortsättningen. Dels med Sofia och med den nya tjejen. Jag tror det kommer bli toppen, så länge man får hennes förtroende.

Jag lyckades med Sofia, jag kan mycket väl lyckas med den nya tjejen! det är värt ett försök iaf, det är det minsta jag kan göra. Jag bryr mig faktiskt inte ens speciellt mycket om vad jag kommer få betalt för det. Visst, lite extra pengar är som sagt aldrig fel, men jag har inte ens fått veta hur mycket det rör sig om, och jag kommer tacka ja utan att få veta det också. Om allt stämmer med Therese, som jag tror att hon hette.