Jag vet inte vad jag ska säga. Känner mig anklagad för att jag inte berättade för vissa vad som hade hänt. Och en del verkar tycka att det var jävligt dålig stil av mig att inte berätta, och det håller jag med om fullt ut. Men ska verkligen det ansvaret ligga på just mig? Jag vet ju faktiskt ingenting egentligen, jag är bara totalt livrädd att det ska vara något riktigt allvarligt. När jag pratade med Fanny igår kväll bröt jag ihop totalt, det var inte mycket som blev pratat, men jag tror att hon förstår hur mycket det här tar på mig, och just nu behöver jag faktiskt fokusera på mig själv, att ta mig igenom dag för dag, för plötsligt blev det jävligt jobbigt igen. Jag är faktiskt fortfarande barnet i den här situationen, och jag kan inte förväntas meddela alla om sånt här. Det klarar jag inte.