Luciatåget, Bosse, stallet, åby, pizzerian, samtalet till mamma, när hon hämtade upp mig, när hon berättade... Allt är så jävla tydligt! Tiden läker inga sår alls, än idag när jag tänker tillbaka på den dagen för exakt 6 år sen ser jag det framför mig som om det hade hänt senast idag. Varför är det så? Kan jag inte få komma ihåg dom bra delarna istället? Varför ska allt det bra vara suddigt och det som syns allra tydligast vara den här jävla dagen för 6 år sedan, lucia 2003? Jag vill bara slippa minnas för en liten stund!