Jäklar, jag trodde aldrig att det jag skulle våga. Jag har nu tagit ett första steg iaf, ett mail med en förfrågan är ivägskickat. Och vad mer kan man säga än att jag är kär? I en vit, som jag inte alls ville ha egentligen. Och i en tik.

Nu har jag inga förhoppningar alls på att det här kommer gå vägen, jag kommer ha ekonomin men boendet är fortfarande lite tveksamt. Det kan ju funka, men man vet ju aldrig. Får helt enkelt vänta på svar, mer kan jag ju faktiskt inte göra.