Städdag. Det började bli dags nu. Behövs eftersom Fanny kommer hit på onsdag, utställning med Tyke torsdag och fredag.

Jag funderar på att åka upp till Falköping redan på måndag, istället för tisdag. Om allt går som det ska så åker dom andra ändå till Västerås då, och jag känner inte riktigt för att sitta ensam hemma just nu. Och att ta hit Pierre... Jag vet inte vad jag ska göra med honom, att ta hit honom känns inte som nåt jag vill iaf. Det får nog fortsätta som det har gjort hittills, men med mindre velande i fortsättningen. Det är vad jag ska diskutera med honom ikväll, allt vel måste sluta.

Det var nog jävligt bra att han inte var med i Falköping ändå, jag tror faktiskt inte att jag hade haft lika roligt då. Eller, det hade jag nog haft, men inte på samma sätt. Hagberg är faktiskt lite söt ibland, och det var roligt att se en sån helomvändning på någon som förmodligen är världens mest otrevliga och cyniska man! Att Tom tyckte att jag gott och väl kunde få honom att krypa lite extra när han var så fast redan gjorde bara allt lite roligare.

Fast jag vet inte om jag ångrar att jag inte låg med nån av alla möjligheter där och då. Lite ångrar jag det. Fast det är mycket möjligt att jag hade ångrat mig om jag gjorde det också. Det behöver nog redas ut lite saker innan jag åker tillbaka.

Skuldkänslor? Nej, det har jag faktiskt inga. Det finns ingenting som säger att jag inte får vara precis hur slampig jag vill just nu, och det lyckades jag faktiskt riktigt bra med tillsammans med Hagberg och Bard. och så Johnny som kom och slickade mig då också. I ansiktet, ingenting annat. Han försökte tydligen hångla upp mig, men jag var precis lika envis mot honom som mot dom andra två. Jag vet dock inte vem jag hade föredragit. Alla är charmiga på sina små sätt och vis. Även om en del av dom alltid tidigare verkat helt avskyvärda. Tänk vad folk kan förändras när man ger sken av att kanske vilja ligga.